Ibland kan ett beslut fatta sig själv, och jäkta på så att man själv inte hinner med.

Utspel om Tintin var försök av ung, arg man att göra karriär inom media

Publicerad: 2012-09-27

När Behrang Miri, konstnärlig ledare för unga på Kulturhuset i Stockholm, bestämde sig för att rensa ut tecknaren Hergés samtliga berättelser om världsreportern Tintin från hyllorna i ungdomsbiblioteket Tiotretton med motiveringen "afrofobisk" i ett av albumen höjdes det på ögonbrynen.

Att författaren Hergé i ett senare skede skrev "Blå lotus", och i samband med detta besökte Kina och ansträngde sig för att få personer och miljöer så rättvist skildrade som möjligt, tycktes inte spela roll i sammanhanget. Inte heller det faktum att det Tintinäventyret kritiserade Japans ockupation av Manchuriet och innehåller en kort diskussion om rasfördomar, vilket var närmast unikt för en barnserie från 1936.

Kulturhusets chef Eric Sjöström skruvar på sig besvärat när Svenskbladets utsände frågar honom om Miris "utrensning".

- Dumfan frågade inte mig först, bräker Sjöström först ur sig men rättar snabbt till:

- Ehum alltså, jag menar - att kalla sig själv för konstnärlig i sin titel räcker ibland inte för att uppmärksammas. Har vi inte alla varit unga och arga någon gång, velat röra om i grytan och göra karriär i media?

Efter folkstormen mot beslutet fick Tintinböckerna vara kvar på Kulturhuset. Miri ångrade sitt tilltag och har nu tagit "time out", i samråd med Sjöström.

- Problemet var att han var totalt oförberedd på alla reaktioner. När obekväma frågor dök upp från journalister som bad honom utveckla beslutet fick han helt enkelt svårt att besvara dem, fortsätter Sjöström.

- Kanske borde även vi som arbetar på de här institutionerna som vanligtvis förknippas upplysning och kritiskt tänkande vara mer förberedda... beslutet gick för snabbt. Ibland är ett beslut nämligen något som fattar sig själv, och liksom jäktar på så att man själv inte hinner med. Dumma beslut, som går för snabbt!

Svenskbladet har sökt Behrang Miri för en kommentar.

Kjell Kriminell

Fler artiklar av Kjell Kriminell