- Jag hade lyckats lägga alla mina sju brickor, det blev MENGELE, säger Ekeroth och flinar. Och så kontrar Björne med ARIER. Kollar mina brickor och kan inte få ihop något ord, så jag shufflar lite, blandar om dem, och då...

Kent Ekeroth visar fram en skärmbild han lyckas ta av spelet, hans brickor visar kombinationen "KORANEN".

- Ja du fattar, Eurabia och allt det där. Men man trodde ju aldrig att Worfeud skulle tas över av Al Qaida.

Ekeroth fortsätter med att berätta att han försökte sparka sönder sin iPhone, men att lackskorna man måste ha på balen inte var kraftiga nog.

- Hade jag haft mina ninjaskor, då hade det varit smulor av den. Jävla Muhammedtelefon!

Ekeroth och Söder bestämmer sig för att bli så fulla som möjligt och incidenten med den islamistiska propagandan försvinner med dem in i fylleruset.

Det blev inget dansat på årets bal heller.

När man i övriga landet - kanske främst i den södraste delen - på löpande band levererar nyheter som "Vilka skall mördas idag? Vi har hela listan", eller "Vem ska lämna Socialdemokraterna i dag?" eller "Thorsten Flinck skall intervjuas inför sitt framträdande i Melodifestivalen på lördag", sticker Gävle ut hakan med något så ovanligt som att istället fokusera på naturlivet.

Göran Stollerud, medieanalytiker och löpsedelsuppklistrare, är dock inte imponerad av tilltaget som numera satt Gävle på kartan för all framtid. Han är övertygad att det rör sig om ett misstag:

- Den som utformade det där löpet kommer med stor sannolikhet att få sparken, menar han.

På Expressens redaktion har man valt att avböja att kommentera varför löpsedeln i Gävle såg ut som den gjorde.

Under fredagen meddelades att pendeltågstrafiken i Stockholm drabbats av störningar sedan ett fel inträffat. Svenskbladet har dock genom anonyma källor vid Stockholms lokaltrafik erfarit att de rapporterade felen var påhittade.

Svenskbladets källa berättar;
- Genom att helt enkelt slå av tågtrafiken och låtsas att det är tekniska problem hoppas SL att resenärerna ska glömma förseningar och dålig service.

- Resonemanget är att den person som håller på att frysa ihjäl är tacksam bara över att få överleva. Ett psykologiskt tillstånd som kallas Stockholmssyndromet, den utsatte börjar sympatisera med sina plågoandar, förklarar Svenskbladets kontakt.

SL:s nya taktik är att helt enkelt slå av tågtrafiken när resenärerna klagar för mycket.

Efter några trevande första dagar på jobbet hade Kjelle redan gjort sig en bild av de flesta arbetskollegorna. I repan satt Birgitta, en 64-årig kvinna med rökhosta och skinn på näsan, men med ett hjärta av guld när man lär känna henne. På ekonomiavdelningen satt Mats, en man som blivit bitter och butter efter att i 30 år handhållet andras pengar.

Och så var det säljarna. Kjelle kände till säljarna. Ett gäng pirayor som i grupp och med de smutsigaste av alla psykologiska knep gav sig på småföretagare som knappt hade råd att ta ut lön - än mindre att köpa in förvaltningstjänster till/(av?) kontorsförsäkringar. Kjelle hade en klar bild av vilka de var, och kände ett instinktivt obehag när han såg säljchefen, Robban G. Kristoffersson i lunchmatsalen.

"Att man känner att man behöver stoppa in en extra bokstav i namnet, då vet man ju vad det är för en typ", tänkte Kjelle.

En dag i början på oktober, när Kjelle jobbat några månader på företaget och kommit in i lunket stod han så i hissen upp till den 7:e våningen. Kjelle hade precis tryckt på knappen och  andats ut, ingen kollega var i närheten; han skulle få åka upp i hissen själv. Men precis när dörrarna skulle slå igen så sätter någon en välpolerad sko emellan dem. Det var Robban G. Kristofferson med ett självsäkert leende på läpparna. 

Kjelle slog instinktivt ner blicken i hissgolvet och tryckte återigen på knappen med 7:an på. 

Tystnad.

"Haft en bra helg?"

Kjelle mötte Robban G. Kristofferssons blick.

"Ja."

"Lugnt och skönt? Eller PARTAAAY, som sig bör?" Att Robban G. Kristoffersson använde ett engelsk uttryck på ett rätt så fånigt sätt var inte till hans fördel i Kjelles ögon.

"Lugnt och skönt." 

"Ja. Jag med. Man blir ju så jävla bakis nu för tiden."

Tystnad.

"Annat var det förr..!"

Kjelle lade då märke till att Robban G. Kristofferssons ögon hade en lyster. Ett glimrande som tillsammans med det något osäkra ansiktsuttrycket som prydde hans ansikte fick honom att kännas mänsklig. 

"Jaså?" 

"Nej, egentligen inte. Jag sov i tält utanför biografen Camera i Täby tre år i rad för att få biljetter till Sagan om Ringen-filmerna."

"Det gjorde jag med! Fast utanför Stinsen Köpcentrum!"

"Jag var full första gången när jag var 23. Jag har aldrig åkt utomlands utan mina föräldrar."

"Inte jag heller!"

Det visade sig där och då att Kjelle Eriksson från Jakobsberg och Robban G. Kristoffersson från Täby hade mer gemensamt än de hade kunnat ana. Bland annat att de gillar att hälla rohypnol i tjejers drinkar på krogen och sen ta hem dem till sin madrassbeklädda källare.

Fotnot. Kjelle Eriksson heter numera Kjell B. Eriksson.

- Det är så mycket som är annorlunda nu, säger Sigbritt med tårar i ögonen.

Svenskbladet besöker henne i bostaden, en mindre tvåa i centrala Umeå med utsikt över torgen. Hon är en glad och pigg tant som säger sig leva ett gott liv. Änka sedan 20 år men lycklig då hon lärt sig ta vara på de guldkorn vardagen erbjuder. En solig vinterdag i december slogs dock lyckan i spillror. Ett ogenomtänkt köp gör att hon nu riskerar bli dömd till fängelse.

- Om jag bara kunde få det ogjort, viskar hon med blicken riktad ned mot gågatan där hon begick den kriminella handlingen. Han stod där nere, utanför NK (Nya Konditoriet, reds anm.) och han såg ju så trevlig ut.

Sigbritt berättar hur hon varje söndag brukar gå till konditoriet för att dricka te och äta en smörgås med ost och hamburgerkött. En "trevlig ovana" sedan nästan tio år tillbaka, men just denna dag hade hennes favoritsmörgås sålt slut.

- Jag frågade ifall de kunde ordna en ny men de hade slut på köttet, minns Sigbritt. Tjejerna frågade ifall jag inte ville ha en med ost istället men det fick vara, så jag gick.

Men i trapporna på väg ner knorrar det till i magen och Sigbritt blir "så fasligt sugen". Väl ute på gatan tar hon kontakt med en ung man som står lutad mot väggen och frågar honom ifall han vet var hon kan köpa sin smörgås.

- Han var utlänning och hemskt dålig på svenska, men några ord engelska kan jag och gjorde mig till sist förstådd, skrockar Sigbritt innan tårarna kommer på nytt.

Den trevliga killen visar henne vägen till ett närliggande trapphus. Där plockar han fram en påse pulver och sina verktyg och gör sedan i ordning en dos heroin som han utan ett ord injicerar i armen på Sigbritt.

- Han tog ju fram en spruta, det såg jag ju, men det är ju så mycket data och tillsatser och hokus pokus om vartannat nu för tiden så det är ju knappt man vet vad man heter längre. Han tog min arm, drog upp ärmen och klappade armvecket, och rätt som det var satt sprutan där.

Sigbritt suckar djupt innan hon fortsätter berätta.

- Svosch! Först var det som att jag hade fått i mig på tok för mycket sockerdricka. Efter ett tag blev jag dåsig något alldeles förskräckligt, benen ville då inte alls bära längre. Det var så vedervärdigt skönt.

Ulvar Sörman tjänstgjorde som vakthavande polisbefäl den aktuella dagen. Han berättar att de hittade Sigbritt efter ett tips från boende i huset.

- Han måste gett henne en rejäl raggardos, hon var ju helt blå stackarn där hon låg och sluddra. Skitit på sig hade hon gjort också.

Sigbritt förs i ilfart med ambulans till akuten vid Norrlands Universitetssjukhus där hon snabbt får vård för heroinöverdos. Hon överlever men får ligga kvar över natten och sover långt in på nästa dag. När hon till sist vaknar får hon skjuts hem av personalen.

Veckan efter kom ett brev från polisen. Sigbritt uppmanades infinna sig till förhör på polisstationen två dagar innan julafton. Hennes första tanke var att mannen gripits och att hon nu skulle få peka ut honom, men det visade sig vara fel.

- Kanske höll vi lite väl långa förhör med Sigbritt, men det tar bäst då, berättar Ulvar Sörman. Till sist kom det ju fram ändå. Hon hade bett mannen om en s.k. ”horsemacka”, vilket kort och gott är pundarslang för en spruta heroin.

Ulvar samlar sig och skakar på huvudet. Han håller med om det absurda i att en 87 år gammal tant åtalas för narkotikabrott.

- Vi har inget val, förklarar han sammanbitet. Det finns inte utrymme i lagtexten för den här typen av specialfall. Bevisen är entydiga. Erkännandet finns där. I och med att hon uttryckligen bett om att få köpa en dos narkotika, om än genom ett missförstånd grundat på dålig svengelska, så måste vi lämna ärendet vidare till åklagare.

Ulvar beskriver det juridiskt komplexa läget som uppstått och att det kan vara bra med en rättslig prövning för att inte lämna "öppna luckor i lagen".

- Vi vill inte ha ett läge där en massa pundare, eller kärringar för den delen, ränner runt på stan och köper heroin som de sedan skyller bort med att de egentligen bara var ute efter en macka med hästkött på.

Solen skiner in i den lilla tvåan med utsikt över torgen. Men Sigbritt sitter och gråter. Hon har inte vågat lämna lägenheten sedan hon kom hem från polisförhöret. Julen blev helt förstörd och hennes vuxna barn har tagit avstånd från henne.

- Jag har inte träffat mina barnbarn på över en månads tid. Min äldsta son kommer över med mat en gång i veckan. Han säger att det som hänt inte spelar någon roll men jag ser på honom att han skäms. Livet har blivit så blekt och livlöst sedan den där sprutan.

Polisman Ulvar Sörman framför sin djupaste medkänsla för Sigbritt.

- Vi försöker vara ett stöd i denna svåra stund. Jag har personligen sänt en broschyr som beskriver hur den typiska pundaren ser ut och hur man undviker honom. Sedan tror jag det fanns med något nummer till en avvänjningsklinik på baksidan också.

Bland annat ville man skapa en klon av den legendariske politikern. Men vis av erfarenheten (det är inte lätt att klona levande varelser) skapades 94 kloner som planterades in i 36-åriga friska kvinnor från välbärgade familjer.

Tanken var att pojkarna skulle växa upp under ungefär samma omständigheter som deras värdkropp hade haft: En mor som är på sitt 37:e år och en far som ska fylla 41 när pojken föds den 30 januari 1987, 60 år efter att deras värdkropp föddes. Pappan ska dö när gossen fyllt sju, mamman ska leva till hög ålder. Helst bli 92 år som Olof Palmes egen mor, Elisabeth.

Problemet var att man hade svårt att finna en familj som helt stämde överens, en elva år äldre bror som helst ska heta Claës och en sju år äldre syster som helst ska heta Catharina.

Och i de fall man hittade syskon vill de absolut inte byta namn för sin blivande lillebrors skull.

Man lyckades dock ha ihjäl alla 94 papporna, trots att en galen man från Israel låg mördarna i hasorna hela tiden.

Tyvärr har ingen av Palmes kloner intresserat sig för politik eller någon form av uppmärksamhet. De flesta har blivit skygga, arbetar på kontor och lager och de enda som velat stå i strålkastarljuset är Olof, Olof, Olof och Olof Palme, som den 30 januari alla fyller 25 år.

De möttes på Södra latin, ett gymnasium i Stockholm med musikprofil och de bildade där pojkbandet Palmes pojkar, och spelar någon slags fiolpop.

Socialdemokraterna, som lagt ner oerhörda summor på kloningsexperimentet, är idag mycket besvikna.

- Så vi valde första bästa gubbtjyv, berättar partistyrelsen för Svenskbladet. Stefan Löfven är som vilken vit, överviktig, bitter svensk man som helst. Det blir skitbra. 

För att bättra på bilden av Kim Jong-Un som landsfader har Nordkoreas regim letat världen över efter inspiration. 

Man fastnade för den svenska kvällstidningen Expressen och deras artiklar om den svenska statsministern Fredrik Reinfeldt. Regimen tror att dessa artiklar kan grundlägga den helgonstatus Kim Jung-Un så innerligt behöver.

Bland annat är det reportage om barn som tycker att "statsministern har så ärliga ögon" och om att "statsministern hittade min nalle".

Regimen skriver i ett internt (översatt) mail att:

"Expressens grävande reportage om den Store Svenske Ledaren är det vi letat efter. Vi behöver bara byta ut statsministerns namn och bild mot Kim Jong-UN, Den Store Efterträdarens."

"Vårt folk bör, efter att vi publicerat dessa ogenerade propagandareportage, smälta för Den Store Efterträdaren. Om dessa reportage inte uppmärksammats å deras ohämmade rövslickande av en statsminister i ett demokratiskt land som Sverige, vore det konstigt om det inte funkade hos oss."

Carin Jämtin meddelade samtidigt att det var med sorg i hjärtat som hon och Socialdemokraterna tog emot beskedet att Juholt avgår som partiledare, men redan under gårdagens presskonferens surrades det i lokalerna om Juholt inte skulle backa denna avgång trots allt.

Begreppet att "göra en Juholt" - det vill säga att säga eller göra något som man dagen efter tar tillbaka - hade nämligen vid det här laget blivit så pass erkänd hos hela det svenska folket. Som möjlig orsak till varför man sa eller gjorde fel från början kan alltid skyllas på att man inte kände till något som kallas för "reglerna", helt enligt göra-en-Juholt-principen.

Nu kan Svenskbladet rapportera att Juholt återgår till ett liv som partiledare igen. Enligt källor till Svenskbladet behåller han sitt ledarskap framöver.

– Han kommer han att fortsätta i politiken, det kommer vi att prata om. Han är en duktig politiker som har mycket att ge i svensk politik, säger Jämtin till Svenskbladet.

Håkan Juholt säger själv när vi samtalar med honom över en påse godis och en flaska vin:

- Jag gjorde fel, men jag trodde att jag gjorde rätt som avgick. Jag känner ett starkt stöd. Därför kommer jag fortsätta som partiledare.

Hur känns det?

- Det är fantastiskt att vara här i Oskarshamn.