Verklighetsspel är deltagande, rolltagande, spel, lek och kopulering.

Mystisk masklek testar gränser

Publicerad: 2009-05-12

Under måndagskvällen utspelade sig evenemanget Maskernas Stad på Söder i Stockholm, det beskrivs av arrangörerna som en kombination av lek, spel, konst och raggning. Evenemanget organiseras av en grupp som kallar sig för Interactive Artistical focus.

Under kvällen kommer deltagare att anlända till Cafe Mineur i Gamla Stan där de kommer få ett brev som guidar dem runt Söder och där de kommer träffa på folk i masker och andra deltagare. Stämningen kommer att vara mystisk och deltagarna har uppmanats att titta på ett par delar av Twin Peaks innan de deltar för att ytterligare komma i stämning;
- Målet är att spelarna ska nå ett tillstånd av paranoia där de inte vet vem som är med i spelet och vem som inte är det. Förra gången hade vi till exempel en kille som blev medsläpad i en svensexa av misstag, de var ute och festade och trixade på Söder och ja de hade ju en massa roliga hattar och sånt på sig och betedde sig konstigt, berättar en av arrangörerna.

En av deltagarna den här kvällen är Linus 26, på frågan om varför han deltar i Maskernas Stad berättar han;
- Ja hur började det hmm, det var ont om brudar på lajven jag åkte på, och speciellt då såna här svartfolkslajv som jag brukade åka på. På ett svartfolkslajv spelar man orcher troll och sånt och sminkar sig svart i ansiktet och har stor lösnäsa, förklarar Linus innan han smått förtjust utbrister i ett glatt, fy fan vad jag älskar svartfolkslajv!

- Nåväl, det var ont om tjejer på lajven, det blev mindre och mindre kul att åka på dem faktiskt och en lördagskväll när jag var på väg hem från ett svartfolkslajv i full munderingen så hamnade jag mittemot ett gäng fulla tjejer på väg in till krogen.

- Jag satt där och kände mig eländig och förnedrad, iklädd fårpäls, kängor, svart smink i ansiktet, svettig, smutsig och luktandes brandrök från lägerelden jag värmt mig vid. Jag hade spelat en deserterande dvärgorch på flykt undan Uruk-hai i tre dagar och när jag satt där och kände mig eländig och tittade på de här uppsminkade snygga tjejerna insåg jag att jag höll på att missa en hel del roligt i livet, och inte bara det, hur fan skulle jag någonsin få knulla?

- Det var efter det jag började gå på såna här avant garde lajv istället, fast vi kallar det såklart inte lajv längre, det är så 1990 liksom. Detta är ett verklighetsspel, det tycker brudarna om det ordet, verklighetsspel, Linus uttalar ordet välartikulerat.

En annan deltagare är Staffan 24, även han kommer från en traditionell lajvbakgrund och han har ytterligare synpunkter på de traditionella lajven;
- Lajv i fantasymiljö är rent ut sagt för jävligt jobbiga att förbereda och åka på, man måste sy upp kläder, åka ut i skogen till någon avlägsen del av Sverige och skita i ett hål i marken i fem dagar.

- Dessutom har jag aldrig åkt på ett lajv där någon inte lyckats bajsa på sätet till torrdasset, hur fan lyckas man med det! Säger Staffan synbart irriterat.

- Sen blev det ju kanske bara typ två lajv om året, så länge orkar man ju inte vänta på att få nuppa, tillägger Staffan.

Mycket riktigt är det också många unga tjejer som sökt sig till Caféet den här kvällen, en av dem är Sara Mattsson 27, för henne handlar lajvet om att utforska existensialism och som hon beskriver det, betrakta omgivningen utifrån sin roll som en tidsresande gycklare;
- I detta spel ska jag gestalta en tidsresande rymdgycklare, jag kommer jonglera med ett par bollar och kackla som en höna ifall folk försöker prata med mig, berättar Sara.

- Min idol är Anna Odell och egentligen ville jag få utlopp för mina konstnärliga ambitioner på Konstfack, men jag klarade inte inträdesprovet, berättar Sara sorgset för oss.

Senare på kvällen efter arrangemanget kan man konstatera att det är en stor succé, dock visar det sig att konkurrensen om flickorna visat sig vara hård;
- Ja det har hårdnat rejält alltså, vi har märkt att desto mer flummig man är desto enklare är det att ragga de här tjejerna, det har fått som effekt att alla killar eftersträvar att vara flummiga och konstnärliga. Vi har till exempel en kille, Johan, som sökt in till praktisk filosofi på Universitetet endast för att kunna imponera på tjejerna han spelar med, berättar en av arrangörerna.

- Sen eftersom alla andra killar vill känna arrangörerna så att de kan skryta för tjejerna att de är våra kompisar blir det en himla massa "ryggdunkande" och pinsamma situationer när någon desperat kille ska smöra för en, berättar ytterligare en arrangör.

Birger Ollonborg

Fler artiklar av Birger Ollonborg