Sigbritt vill vara anonym i hänsyn till sina barn och barnbarn

Sigbritt 87 råkade köpa horsemacka av trevlig kille

Publicerad: 2012-01-26

I morgon väcks åtal mot den 87-åriga kvinna som i december greps för narkotikabrott i Umeå. Hon erkänner omständigheterna men förnekar brott. Polisen förlitar sig på den tekniska bevisningen och väntar sig en fällande dom.

- Det är så mycket som är annorlunda nu, säger Sigbritt med tårar i ögonen.

Svenskbladet besöker henne i bostaden, en mindre tvåa i centrala Umeå med utsikt över torgen. Hon är en glad och pigg tant som säger sig leva ett gott liv. Änka sedan 20 år men lycklig då hon lärt sig ta vara på de guldkorn vardagen erbjuder. En solig vinterdag i december slogs dock lyckan i spillror. Ett ogenomtänkt köp gör att hon nu riskerar bli dömd till fängelse.

- Om jag bara kunde få det ogjort, viskar hon med blicken riktad ned mot gågatan där hon begick den kriminella handlingen. Han stod där nere, utanför NK (Nya Konditoriet, reds anm.) och han såg ju så trevlig ut.

Sigbritt berättar hur hon varje söndag brukar gå till konditoriet för att dricka te och äta en smörgås med ost och hamburgerkött. En "trevlig ovana" sedan nästan tio år tillbaka, men just denna dag hade hennes favoritsmörgås sålt slut.

- Jag frågade ifall de kunde ordna en ny men de hade slut på köttet, minns Sigbritt. Tjejerna frågade ifall jag inte ville ha en med ost istället men det fick vara, så jag gick.

Men i trapporna på väg ner knorrar det till i magen och Sigbritt blir "så fasligt sugen". Väl ute på gatan tar hon kontakt med en ung man som står lutad mot väggen och frågar honom ifall han vet var hon kan köpa sin smörgås.

- Han var utlänning och hemskt dålig på svenska, men några ord engelska kan jag och gjorde mig till sist förstådd, skrockar Sigbritt innan tårarna kommer på nytt.

Den trevliga killen visar henne vägen till ett närliggande trapphus. Där plockar han fram en påse pulver och sina verktyg och gör sedan i ordning en dos heroin som han utan ett ord injicerar i armen på Sigbritt.

- Han tog ju fram en spruta, det såg jag ju, men det är ju så mycket data och tillsatser och hokus pokus om vartannat nu för tiden så det är ju knappt man vet vad man heter längre. Han tog min arm, drog upp ärmen och klappade armvecket, och rätt som det var satt sprutan där.

Sigbritt suckar djupt innan hon fortsätter berätta.

- Svosch! Först var det som att jag hade fått i mig på tok för mycket sockerdricka. Efter ett tag blev jag dåsig något alldeles förskräckligt, benen ville då inte alls bära längre. Det var så vedervärdigt skönt.

Ulvar Sörman tjänstgjorde som vakthavande polisbefäl den aktuella dagen. Han berättar att de hittade Sigbritt efter ett tips från boende i huset.

- Han måste gett henne en rejäl raggardos, hon var ju helt blå stackarn där hon låg och sluddra. Skitit på sig hade hon gjort också.

Sigbritt förs i ilfart med ambulans till akuten vid Norrlands Universitetssjukhus där hon snabbt får vård för heroinöverdos. Hon överlever men får ligga kvar över natten och sover långt in på nästa dag. När hon till sist vaknar får hon skjuts hem av personalen.

Veckan efter kom ett brev från polisen. Sigbritt uppmanades infinna sig till förhör på polisstationen två dagar innan julafton. Hennes första tanke var att mannen gripits och att hon nu skulle få peka ut honom, men det visade sig vara fel.

- Kanske höll vi lite väl långa förhör med Sigbritt, men det tar bäst då, berättar Ulvar Sörman. Till sist kom det ju fram ändå. Hon hade bett mannen om en s.k. ”horsemacka”, vilket kort och gott är pundarslang för en spruta heroin.

Ulvar samlar sig och skakar på huvudet. Han håller med om det absurda i att en 87 år gammal tant åtalas för narkotikabrott.

- Vi har inget val, förklarar han sammanbitet. Det finns inte utrymme i lagtexten för den här typen av specialfall. Bevisen är entydiga. Erkännandet finns där. I och med att hon uttryckligen bett om att få köpa en dos narkotika, om än genom ett missförstånd grundat på dålig svengelska, så måste vi lämna ärendet vidare till åklagare.

Ulvar beskriver det juridiskt komplexa läget som uppstått och att det kan vara bra med en rättslig prövning för att inte lämna "öppna luckor i lagen".

- Vi vill inte ha ett läge där en massa pundare, eller kärringar för den delen, ränner runt på stan och köper heroin som de sedan skyller bort med att de egentligen bara var ute efter en macka med hästkött på.

Solen skiner in i den lilla tvåan med utsikt över torgen. Men Sigbritt sitter och gråter. Hon har inte vågat lämna lägenheten sedan hon kom hem från polisförhöret. Julen blev helt förstörd och hennes vuxna barn har tagit avstånd från henne.

- Jag har inte träffat mina barnbarn på över en månads tid. Min äldsta son kommer över med mat en gång i veckan. Han säger att det som hänt inte spelar någon roll men jag ser på honom att han skäms. Livet har blivit så blekt och livlöst sedan den där sprutan.

Polisman Ulvar Sörman framför sin djupaste medkänsla för Sigbritt.

- Vi försöker vara ett stöd i denna svåra stund. Jag har personligen sänt en broschyr som beskriver hur den typiska pundaren ser ut och hur man undviker honom. Sedan tror jag det fanns med något nummer till en avvänjningsklinik på baksidan också.

Dolph Dilfson

Fler artiklar av Dolph Dilfson