Martin Holmek är discovakt, en uppgift som ibland försätter honom i grov fara.

Tuffare klimat på landets skoldiscon

Publicerad: 2009-10-30

Martin Holmek är en stor man som är bred om axlarna, men sina fysiska attribut till trots är han vaksam när tre unga flickor närmar sig entrén denna fredagskväll då det är klass 6A:s tur att organisera skoldiscot.

Flickorna får i tur och ordning tömma sina fickor i en plastlåda innan de går igenom den metalldetektor som de flesta skulle förknippa med en internationell flygplats och inte en grundskola i Roglösa strax utanför Vadstena. Detektorn var dock ett krav från Vadstena kommun för att de överhuvudtaget skulle fortsätta tillåta ungdomsverksamhet utanför skoltid.

Metallbågen tjuter när en av flickorna passerar igenom den, efter ett kort meningsutbyte med Martin vägrar flickan att tömma sina fickor eller låt honom titta i hennes handväska, hon försvinner istället iväg ensam i riktning mot skolans parkering och hennes två kamrater går in på discot utan henne. Några minuter senare är hon tillbaka igen, denna gång tjuter inte metalldetektorn när hon passerar genom den. När hon väl gått in på skolans disco vänder sig Martin mot oss och säger;
- Hon har antagligen gömt en kniv under någon bil på parkeringen, eller kanske ännu värre, en pistol.

Vapen är allt vanligare bland Roglösas ungdomar och Martin förklarar att hans handlingsutrymme att beslagta vapen är begränsade när han står i entrén ensam, det är en mycket utsatt situation.
- Vi har ytterligare fem föraldrar inne på själva skolan, Majvor sköter cafeterian, Kenneth är DJ, Åke, Gunilla och "Pillan" är ungdomsvärdar. Men jag är ensam här i dörren och om jag försöker plocka av någon ett vapen kan situationen snabbt ändras så att jag behöver hjälp, men avståndet från kafeterian och ingången är för långt, förklarar Martin.

Martin talar av erfarenhet, för circa 16 månader sedan låg han på akuten vid Motala lasarett med en punkterad lunga efter att ha gått emellan i ett bråk mellan två tjejgäng. Efter munhugg mellan de två gängen drog en av flickorna en kniv som hon stötte rakt i bröstet på Martin, hans vänstra lunga punkterades och läkare vid Motala lasarett fick jobba non-stop i tre pass för att stoppa blödningen och rädda Martins liv. Allt bara för att han gick emellan i ett bråk som handlade om vem av flickorna som skulle få dansa sista tryckaren med Håkan i 6B.

Men Martin är ändå tillbaka i dörren på mellanstadiediscot, varför är Martin så envis? Varför sitter han inte hemma som alla andra föräldrar och glor på Parlamentet och Bonde söker fru?
- Jag har en dotter och det är hennes klass som arrangerar discot denna gång. Men det ar inte bara för hennes skull, alla ungdomarna här, de måste ha något att göra även om det bara är att dricka Pommac och dansa till Marcoolio. Om inte vi föräldrar ställde upp skulle det här discot aldrig bli av, vart skulle då alla de här ungdomarna ta vägen? förklarar Martin.

Plötsligt dyker "Pillan" upp i entrén, även hon är en förälder som frivilligt ställt upp för att organisera skoldiscot;
- Martin du måste komma in, det har blivit bråk i Cafeterian, säger hon med stressad röst.

Martin rättar till den skottsäkra västen innan han följer med Pillan in. Väl inne på cafeterian ar stämningen hätsk, två tjejgäng är i luven på varandra, det ena gänget beskyller det andra för stöld. En flicka säger att flera hembakta finska pinnar hon köpt i cafeterian är försvunna sen hon kom tillbaka från toaletten. Hårda ord utbyts och knytnävsslaget hänger i luften.

Utan att släppa blicken på de två tjejgängen sträcker sig Martin efter radiosändaren som han bär i bältet. Ifall det utbryter handgemäng måste han kontakta polisen snabbt, polisen vet exakt vart skolan ligger och kommer dit inom fem minuter om Martin använder radion för att tillkalla deras uppmärksamhet.

Närpolisen Göran Alm skakar på huvudet när Svenskbladets utsände nämner knattediscot i Roglösa skola för honom. När han flyttade till Rogslösa från Göteborg för fyra år sedan var han trött på storstaden och ville ha en ny start i en lugnare tillvaro, tyvärr visade sig idyllen vara allt annat än en idyll;
- För tre år sedan var det bara ett vanligt ungdomsdisco med ett och annat småbråk och käbbel, men idag är det en helt annan plats. Det har blivit ett hårdare klimat I Roglösa, våldet har eskalerat, berättar Göran Alm.

- Förr i tiden slogs man bara med knytnävar, man sparkade inte på någon som lag ned. Idag bär många ungdomar kniv och gränserna för hur lång våldet kan gå tycks ha suddats ut.

- För två veckor sedan utbröt ett bråk på dansgolvet, två tjejgäng såklart, tjejerna är värst. En av dem hade dansat med en kille som nagon i det andra gänget tyckte om. Bråket eskalerade och den patrull vi först skickade ut fick begära förstärkning från Linköping. En piketstyrka med hundar anlände, men först efter att polisen tagit till tårgas lyckades man skingra gängen.

Göran Alm är fullt medveten om att discot är en av få fritidssysselsättningar för de unga och att mycket värre saker kunde inträffa ifall de unga vistades i en miljö helt utan sällskap av vuxna, samtidigt är han trött på de ständiga våldsamma incidenterna vid skoldiscot.

I Cafeterian har man denna gång lyckats avstyra bråket, i en kompromiss har Majvor gett nya finska pinnar till flickan som påstod sig ha blivit bestulen. Martin återvänder till sin plats i entrén och sveper jackan tätt omkring sig denna kyliga oktoberkväll.

Två flickor i trettonårsåldern med Lady Gaga-sminkning dyker upp, när den ena av dem passerar genom metalldetektorn piper den högljutt, Martin ber flickan att tömma sina jackfickor. Flickan såger några väldigt osmickrande ord till Martin innan hon bestämt vänder sig om och börjar bege sig i riktning mot skolans parkering;
- Jag kommer tillbaka snart gubbjävel, säger hon med ryggen vänd mot Martin.

Martin suckar, fredagspasset vid mellanstadiediscot har bara börjat.

Birger Ollonborg

Fler artiklar av Birger Ollonborg