När Johnny Depp besökte en skola i London utklädd som Jack Sparrow ville skådespelarna Peter Haber och Mikael Persbrandt inte vara sämre. Utklädda till Martin Beck och Gunvald Larsson stormade de ett klassrum för mellanstadieelever med dragna vapen. Fastän de kom direkt från inspelningsplatsen kände ingen av eleverna igen dem varpå blodvite uppstod.
Peter Haber och Mikael Persbrandt hade en kvart över under inspelningen av den 298:e Beckfilmen: "Beck löser en gåta". Inspirerade av nyheten om att superstjärnan Johnny Depp besökt en skola utklädd som piraten Jack Sparrow tog de ett beslut som skulle visa sig vara ödesdigert.
- Det gick inte riktigt som vi hade tänkt, berättar en skamsen Peter Haber. Vi hade inte fått nåt brev eller så från eleverna. Inte heller ringde vi och sa att vi var på väg. Vi bara åkte dit.
Det var öde på skolgården när de sladdade in med den polisbil de tjuvlånat från filmteamet.
- Det var nog tur det, säger Haber. Det var Micke som körde och han ville att det skulle se äkta ut. Det gnolade rätt bra i däcken när vi styrde in där.
Efter att ha öppnat så stilsäkert var de fullt övertygade om att varenda unge på hela skolan hade uppmärksammat att de var i antågande.
- Precis, redan när vi steg ur bilen hade vi dragit våra vapen, fortsätter Haber. Vi kom ju precis från inspelningarna och var kanske lite väl uppslukade av våra roller. Jag gjorde till och med ett halvhjärtat försök till en sådan där glidning över huven men det gick så där om jag ska vara ärlig.
Därefter sprang de båda skådespelarna in i skolbyggnaden men även där var det helt folktomt. Skolans vaktmästare Bengt Kumelin såg hur de avancerade genom korridorer och uppför trappor.
- De såg inte mig, men jag såg dem, berättar Bengt för Svenskbladet. De smög och hade sig, tittade runt hörn, tog skydd bakom pelare, täckte varandra och sånt. Det såg precis ut som på film.
Utan att se en enda person befann sig de två actionhjältarna snart på tredje våningen. Där stannade Persbrandt framför en stängd dörr med en teckning det stod "Klass 4C" på. Han tryckte örat mot dörren, lyssnade en kort stund, innan han utan att tveka slet upp den och stormade in.
- När jag såg teckningen så förstod jag ju att det var småungar, suckar Haber. Men då hade ju Gunvald redan rullat in och börjat vråla "Upp med händerna!"
Efter det går allt fel. Ögonblicket innan Persbrandts stormning har barnen i klass 4C suttit tysta och lyssnat när lärarinnan Agnes Christensen undervisade i svensk geografi.
- Det är min mest skötsamma klass, hulkar Agnes fram när vi talar med henne. De satt där som tysta små änglar och lärde sig om Nordens länder. Då flyger den där mannen in med sin pistol och skriker för allt han har. Barnen blev jätterädda och några började gråta. Jag blev själv vettskrämd!
Persbrandt förstår sent omsider att han har skrämt upp barnen och lyckas hejda sig något.
Efter att ha hölstrat sitt vapen plockar han lugnt och sansat fram sin polisbricka för att visa vem han är.
- Titta ungar! Jag är inte farlig, skrattar han. Det är ju bara jag. Gunvald Larsson.
I det skedet inser Peter Haber att det hela varit en korkad idé redan från första början. Men han har inget annat val än att kliva in i klassrummet. Han tänker att barnen kanske lättare känner igen dem ifall båda står bredvid varandra. Effekten uteblir dock, ingen av barnen känner igen vare sig Beck eller Gunvald. Peter Haber vänder sig då till lärarinnan Agnes med förhoppningen att lugna barnen genom att först få henne lugn.
- Persbrandt hade blivit rejält spak redan då, förklarar Haber. Han stod ju bara där och skrattade som han brukar göra, tårögd och röd i fejset med spritblank underläpp. Farligt nära gränsen. Lärarinnan stirrade som paralyserad på honom och kunde inte ta in ett ord av vad jag sa.
Haber stryker besvärat med handen i nacken innan han fortsätter berätta om det som inte fick ske.
-En av eleverna, tror han hette Östen, suckar Haber, räcker upp handen och frågar fröken vad det var för gubbar som var där. Östen, Östen Östen, vad ska man säga? Du kunde inte ha väntat med din korkade fråga till senare? Nä fram med den bara, och förvandla Persbrandt till Galne Gunvald.
- Vad är du för en jävla pannbiff!? Kallar du mig gubbe din lilla jävla pormask!? Jag ska ta och lära dig ett och ett annat!
- Gunvald stegar alltså fram mellan bänkraderna till den där lille pojken som räckt upp handen. Han bryter upp armen på hans rygg och tar tag i kalufsen med andra handen och drämmer med full kraft huvudet i skolbänken.
- Men hoppsan, inte ska du väl slå sönder skolbänken med ditt huvud!? Hoppsan igen! Jaha, så du är en sån där som sabbar skolans inventarier du!? Hör du, får nog ta och arrestera dig tror jag.
Pojkens näsben knäcks ögonblickligen och blodet forsar ned över bänken. Detta blir för mycket för lärarinnan som skrikande lämnar klassrummet. Efter sig har hon en svans av panikslagna barn. Peter Haber störtar fram till pojkens undsättning men Gunvald har inga som helst planer på att släppa taget.
- Jag vädjade: "Gunvald, nu tar vi det lugnt, vi stoppar här", men han var helt svart i ögonen, förklarar Haber.
- Jag är lugn! Men den här lilla jävla rövpolypen ska först be mig om ursäkt! Nå, be nu om ursäkt din fjolla. Men hör du inte vad jag säger va? Ska vi behöva bloda ner bänken ytterligare?
Utan att lyckas försöker Haber därefter få Persbrandt att förstå att den kvidande Östen är alldeles för omtöcknad för att kunna be om ursäkt. Under tiden anländer en insatsstyrka till skolan. Inte ens när fyra polismän stormar klassrummet och skriker "Polis, släpp vapnet!" kan Persbrandt träda ut ur sin roll.
- Den misstänkte mannen valde istället att rikta sitt vapen mot oss, säger vakthavande befäl Martina Berg vid Polisen i Söderort när Svenskbladet ringer.
- Men vad fan har vi här? Ett gäng glada amatörer? Vem fan tror ni att ni är? Välkommen till verkligheten era jävla cirkusapor!
- Sammanlagt avlossade mannen åtta skott mot poliserna i klassrummet, fortsätter Martina Berg. Lyckligtvis rörde det sig om lösa skott och den beväpnade skådespelaren kunde oskadliggöras och gripas utan att någon blev allvarligt skadad. Detta trots att han i ett sista skede beslutade sig för att kasta sitt tömda vapen rakt i ansiktet på en av polismännen och kalla honom "jävla plastpolis!".
Peter Haber sitter i den lånade radiobilen. Han är skärrad och har gett oss sin redogörelse. Han måste nu återvända till inspelningsplatsen, nästan två timmar sent, utan Persbrandt. Han säger sig skämmas över deras fåfänga tilltag och hoppas att inte detta blir slutet på karriären. Slutligen vill han rikta ett förlåt till Östen och hans klasskamrater.
- Jag får lov att skicka en Beck-box till pojken, det är det minsta jag kan göra. Som plåster på såren.
Fotnot: "Beck löser en gåta" har biopremiär 26 november.
Dolph Dilfson