På 300-årsdagen av slaget vid Poltava i helgen hade myndigheterna i Poltava återorganiserat slaget vid Poltava med tidsenligt klädda Ryssar och en svensk karolinerarmé. Slaget vanns även denna gång av den ryska sidan och ännu en gång så var kosackhövdingen Mazepa alltför sen för att hinna till den svenske kungens undsättning med sina kosacker.
Den svenska armén var underlägsen till antalet men lyckades i det initiala skedet att lemlästa ett antal ryssar med hjälp av sina mynningsladdade kanoner och åtskilliga salvor från deras musköter. Den ryska sidan hade dock snart inringat karolinerna och besegrat dem, de överlevande skickades protesterande till Sibirien där de kommer att få bygga skolor och gårdar i hårt straffarbete. Även delar ur publiken som uttryckte stöd till den Svensk-Ukrainska sidan skickades med i kontingenten av krigsfångar som forslades till Sibirien.
Den Ryska vinsten välkomnades av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon sa att en stor territorial dispyt hade undvikits genom ryssarnas vinst, den ryske premiärministern Alexander Lebedev sades nämligen stå beredd med en styrka om 75.000 man, 1.100 tanks och stridsflyg vid den Rysk-Ukrainska gränsen utifall det arrangerade fältslaget skulle vända till den Svenska sidans fördel. Efter konflikten i sydossetien förra året är nämligende ryska myndigheterna på högspänn och minsta yttring av fientlighet mot den ryska nationen besvaras med hårt militär insats.
Amatörhistorikern Nils Isberg som var på plats i Poltava berättar
- Det är eggande att tänka hur världen skulle kunna ha sett ut ifall den svenska sidan hade segrat. Kanske hade vi genom ökat inflytande i regionen påverkats av Ukrainarna och lett till en mer ukrainsk syn på vår kultur och alkohol, vi hade kanske helt sluppit Systembolaget i Sverige?
Mer skeptisk är dock professor i historia Per Sviltsson vid Stockholms Universitet berättar;
- Vanligt folk fick aldrig några fördelar av dessa krig, de var snarare vid den här historiska tidpunkten kungarnas hobby. Bönder och borgare i Sverige fick slita enormt för att betala kungens skatter, vilka alla gick till krig. Det är svårt att föreställa sig för dagens lönnfeta Svensson vilket jävla slit det var, potatis till middag varje dag, ingen TV, inget Internet, de enda nöjena en vanlig bonde hade att se fram emot var midsommarafton, julafton, publika avrättningar och helgernas tidelag.
Birger Ollonborg