Börje "Börgarn" Olsén, 27, har nyligen flyttat in i en etta han erhållit i andrahand. Den ligger högt belägen i området Jungfrudansen i Solna utanför Stockholm.
Tidigare bodde han i 2:a hand i Södertälje, men hade tur när han som nummer 118 lyckades erhålla den lägenhet han nu bor i.
- Jag hade en enorm tur. Jag trodde aldrig att jag skulle få lägenheten, i och med att jag hade plats nummer 118 i kön.
Varför 117 personer innan honom valde att tacka nej till lägenheten, vet inte Börje:
- När jag flyttade hit låg det en zooaffär i våningen under. Men ägarna flydde visst till Thailand. Det luktade inte så gott då när polisen kom med en låssmed och låste upp. Och det lät ju som fan i två, tre veckor innan dess, det kanske var därför.
Börje möter upp i hallen. Några nummer av lokaltidningen Mitt i Solna och ett otal reklamblad ligger på golvet när man kommer in, tillsammans med en soppåse av märket Willys.
Den fasta inredningen i köket är diskret med sofistikerad. En vit mikrovågsugn av märket Kenwood och kylskåp från Matsui årgång 1994 avger ett förvånansvärt svagt brummande läte.
Kokplattan med tillhörande ugn från tillverkaren Küchenausstattung fungerar bra, men tyvärr har han misslyckats med lunchen han tänkt bjuda på; en pyttipanna på "vad han hade hemma". Det tycks som att pyttipannan består av grytbitar och grön paprika, i en härligt mustig röra.
Börje öppnar fönstret för att vädra då han inte har någon köksfläkt. Fönstren saknar gardiner eftersom "morsan blev deppig" innan hon kom för att sätta upp dem.
- Jag lagade alltid burgare förut, säger Börje. Det var därför jag fick smeknamnet "Börgarn". Men sen var det en tatuerad kille på Hemköp Mörby som sa att det är mycket billigare med grytbitar, att det faktiskt är det billigaste köttet. Så just de här grytbitarna är införskaffade på Hemköp i Mörby Centrum. Ibland när jag får ångest brukar jag åka tunnelbana till ändhållplatserna för att handla. Det skingrar de svartaste tankarna, den här känslan att vara på väg någonstans.
Att grytbitarna blir väldigt sega om de inte tillagas i långkok i flera timmar bekymrar inte Börje.
- Det är värt det ändå, säger Börje och blickar ut över sina 22 kvadratmeter.
Den påhittige Börje vänder ner pyttipannan i en tom pepparkaksburk från tillverkaren Annas, då han inte "orkat diska tallriken". Den ilsket röda färgen från en flaska med ICAs sockerfria ketchup får fullborda verket. Han sväljer ner en tugga med c-vitaminbrus med smak av hallon; "det är mycket billigare än läsk och nyttigt".
"Börgarn" inmundigar den hemlagade måltiden med neddragna persienner i den gröna plyschsoffa av okänt märke som han "köpte av en schysst alkis på Blocket". Trots att plyschet skavts ner så mycket på vissa ställen att skumgummifyllningen syns är det inget som tycks bekymra Börje.
TV:n är rummets mittpunkt. Alla möbler tycks placerade så att de vätter mot den maffiga 52 tums stora skärmen av märket Zepto som står på det brunspräckliga plastgolvet, bredvid DVD-samlingarna i den vita Billybokhyllan. "Beck", "Wallander" och "Irene Huss" kan man läsa bland titlarna.
Men han tittar även mycket på datorn, mest serier. "Two and a half men", "How I met your mother" och "Malcom in the middle" tillhör favoriterna. Datorn, av märket Dell har han köpt av "en tät polare".
- Jag har lärt mig att inte stressa fram viktiga köp. Jag sparade ihop till tv:n i 11 år. Jag jobbar ju på ett lager och tjänar inte så bra och jag vill inte köpa på avbetalning, men jag gav mig fan på att jag skulle ha den där tv:n. Känslan när jag hade lagt ordern på den var tamigfan obeskrivlig. Den känslan önskar jag att alla ska få känna på någon gång.
- Nästa sak jag ska spara till är en teppanyakihäll.
Oddjob Svensson