Barnen som kommit tillbaks till Lundsbergs riksinternat har nu erbjudits traumahjälp. Jourhavande präst har tagit emot barnen och en jourtelefon är bemannad dygnet runt. Eleverna är svårt traumatiserade efter skräckdygnen med föräldrarna.
- Det var som den värsta skräckfilmen!
En flicka som kallar sig Caroline berättar om de svåra dagarna i föräldrahemmet. Hon håller hårt i en broderad näsduk av linne, bredvid henne sitter en av de andra eleverna och fyller i när "Carolines" röst inte bär.
- Typ två vuxna som var där i ett hus liksom. Det var så hemskt. Först såg allt bara vanligt ut men sen hittade jag en grej som... Jag orkar nästan inte prata om det. Fatta att jag var ensam där och så de där två...
- Jag såg en kasse från H&M, fattar ni? Mina föräldrar är sjåååås. Och jag bara gallskrek. Och så kom den där kvinnan, hon som säger att hon är min mamma och ville ta i mig med sina sjåshänder och jag skrek ännu värre och tog upp en kniv, för jag ville inte ha hennes äckliga smuts på mig. Hon hade helt klart inte tvättat håret på flera dagar. Helt stripigt.
"Caroline" tar en paus i sin berättelse, lutar sig mot sin vänninna och tårarna väter ner den mörkgröna skoljackan.
- Sen när jag stod där med kniven och den där äckliga kvinnan bara ramlade så kom hennes man, min pappa, typ, och han försökte ta kniven ifrån mig med sina sjåshänder, naglarna var liksom svarta, som att han var en arbetare eller nåt och jag såg att han hade Dressmanbyxor, så jävla äckligt, så jag var tvungen att försvara mig mot honom också.
"Caroline" sträcker på ryggen.
- Nu tänker jag inte ta mer skit, jag var som den där skådespelaren Maculci Culci som är med i The Shining, där två inbrottsjuvar bryter sig in på julafton. Men jag försvarade mig, precis som han.
Ruffa Rövardotter